Jag kommer nog aldrig att sluta fascineras av tiden. Att vi aldrig vet hur det blir i slutändan o vilken roll någon till synes förbipasserande person eller händelse ska komma att spela. sen. att det som var nu för ett tag sen är passé och allt vi vet är nu. nu nu nu.

Det är livet och det är fantastiskt och magiskt och ibland svinjobbigt. Det är egentligen bara s o m d e t ä r. Sen lägger vi på våra filter, reagerar och håller på. för att vi är människor och det ligger i vår natur. eller i alla fall är det det vi intalar oss. ursäktar oss. skyller på andra.

I yoga nidra finns en version där man ska backtracka dagen 30 min i taget och till slut hamna i ett stadie 30 min innan man vaknade på morgonen. låter helt sjukt men plötsligt är man där. va! jo. hur vet man? man vet. är det logiskt? nä.

Heller beröring än logik, skrev vi och DET kändes helt logiskt.

Men på ämnet att backtracka, det är ju det en försöker göra emellanåt. vilka händelser, vilka beslut ledde mig in på den här vägen. svaret är ju ALLA. det blir hisnande. i stunden är de små, men i slutändan kan de bli jäääättestora. ändå är det bara som det är. vissa vägskäl minns man, andra ser man tillbaka på i efterhand och låter landa.

Bytet av gymnasieval i sista sekunden.

Hennes hundbett i Thailand.

Covid. inställda resor.möten som uppstår på grund av detta och andra som uteblir. vad som kunde ha blivit är oklart, men vad som blir känns inuti.

Hon har precis fött en son. Hon har en i magen. Hon säger att det blir en D. Hisnande.

Han sa det, och hon sjöng det, It´s just a ride.