Så befinner jag mig här, tillbaka, det gick i ett svep. Världen står på ända och mitt i det här kaoset tog jag mig tillbaka medan alla andra tittade åt ett annat håll. Plötsligt bor jag på en ny plats i en gammal stad. När ingenting är säkert är allt möjligt. Precis så känns det. Jag har en bas. Jag har ett lag, en tribe, säger de så trendigt i yogakretsarna. Min tribe är spridd över klotet men känns ändå så nära.

Söderut finns kvar. Också bekant, men nu avlägset. Saker liksom löste sig av sig själv. Jag är övertygad om att det även kommer att fortsätta så.

Jag tog mina sex månader och spenderade dem i Köpenhamn istället på Bali. Jag tog spirituell utveckling och chill och körde motsatsen, det behövdes och jag lärde mig saker. Jag har förmodligen lärt mig en del om hur man jobbar i kök och lagar mat, men ännu mer har jag lärt mig att jag har mig själv och att jag inte trampas på så lätt. All den där tiden på Bali har varit viktig. Det visar sig i hur man handskas med livet när det dyker upp sådant som kan kallas utmaningar.

Nu sitter jag på tredje våningen i en nyrenoverad lägenhet och jag står på kontraktet. Det är märkligt. Som Ullevi. Nya gamla. Gamla nya. Känn ingen sorg Göteborg, vi har en framtid!