Det ändras igen, tar nya svängar. Som det egentligen alltid gör utan att vi lägger märke till det. Olika slags kommunikation, kontakt. Med utgångspunkten att alla ändå gör sitt bästa, det de förmår. Jag med. Det ligger en sådan skön känsla i att bli äldre, sådär som många äldre brukade säga när man vat yngre. Man har sig själv. Jag har mig själv. Egentligen bara mig själv, men ändå enormt många fina andra runt om. Även här, i ny stad, på ny plats, har sådana relationer redan upprättats, påbörjats. De yttre omständigheterna är petitesser,

när man kan iaktta sin reaktion i händelsen. Smaka på den. Hur känns den? Kanske inte som den brukade, kanske inte som man tror. Faktiskt. Låt det ligga där och skvalpa och se om det sipprar in eller rinner av. Vad som kommer ur. vad som väcks. Mitt val, hur svarar jag på det som sker? Jag kan alltid välja så jag väljer mina ord. Skyller inte på. Varför skulle jag? Men poängen ska fram, svart på vitt. Se dig själv! Var inte en sådan fegis.

Halva världen gömmer sig och halva ser sig själva i spegeln, lite så känns det. Där i täten går Greta. Hon representerar så mycket just nu. Alltid egentligen. Syna din egen Bullshit, lite i taget eller allt på en gång. Tala ur skägget. Gråt om du känner för det. Triumfera. Jubla. Dansa när ingen ser och när alla ser och skit i hur det ser ut, följ känslan.