Jag hör att det våras där hemma och det gör mig glad. för er. Jag sitter och pustar i luftkonditioneringen och njuter av att få uttrycka mig på svenska en stund. Ett återkommande fenomen som jag aldrig greppar är tiden och efter att nu ha läst om The power of now för jag vet inte vilken gång i ordningen blir det aktuellt igen. Dåtid och nutid och framtid. Hur majoriteten av oss lever i dåtiden eller framtiden, sällan i nuet. Vi identifierar oss med egot, vårt mentala ”jag” som får sin näring från allt som inte är nu. som försöker hålla oss kvar, och för det mesta lyckas. Älta det som varit, eller minnas med glädje.sorg.ilska.eufori. Anicca- förändring är den enda konstanten, det enda vi med säkerhet vet. Ändå, jösses vilken kamp det är att vara närvarande. Hur lätt är det inte att fastna i diskussioner om allt utom det som är nu, på bekostnad av närvaron-det enda egentligen verkliga. Hallå! Trots föregående inlägg, hur ofta fastnar jag inte i nåt scrollande eller sökande efter något jag knappt är säker på att jag ens letar efter. För ofta.

Att spendera längre tid utanför det vanliga svenska samhället och mentaliteten som finns är jävligt befriande måste jag säga. Här är en samling spirituella misfits, yogis, surfare och hipsters. Jag säger inte att alla skulle må bättre här eller att det är bättre men det är annorlunda och det ger perspektiv och det är viktigt. 

Nu när jag vet att jag skall återvända till västkustsverige inom en rimlig framtid kommer också gammal press gällande jobb och allt möjligt. Min utmaning i det här nu är att anamma yogan även i dessa aspekter och hålla huvudet kallt. Inte stressa upp mig över situationers varande eller icke-varande utan bara vara. Lugn. och lita på att universum levererar. På alla plan. Jag får ju erkänna att det pockar på, att jag nästan är på väg många gånger. Att skicka några mail. Styra upp. Ta tag i. Jag menar förstås inte att man ska bli helt inaktiv på alla plan, man jag tror att ni fattar. Vad som sker nu är i alla fall att en sak i taget löser sig. Imaginära knutar löses upp framför mina ögon och i mitt inre. Det är bekräftande och fantastiskt och genererar ännu mer tacksamhet.dagligen. tack.tack.tack. 

Trots kaoset som varit har jag spenderat månader här, second home away from home, öppnat massa nya dörrar och varit. Och ÄR förstås fortfarande.

Om en dryg månad lämnar jag bali för ett tag, men innan dess ska jag två turer upp i bergen. Den första blir imorgon, med en vän över helgen och den andra blir över valborg. Fullmåne på berg på tystnadsretreat låter så sjukt magiskt. Ska testa att ha yogaklasser där i två dagar för eventuell längre fortsättning längre fram om allt känns bra för båda parter. Men däremellan kommer jag till er. Och nu ska jag träffa en ny vän som erbjuder mig sin magi. Spännande. Och allt detta medan jag prokastinerar eftersom jag påbörjat packning. Mitt crib har blivit dubbelbokat så jag behöver lämna i en vecka. Meck meck, men öppnar ju upp för annat.

Känn allt men fokusera på det positiva.