Konsten i att kunna observera sitt eget beteende och sätta gränser när det behövs, och nu verkar vi vara en hel drös som behöver det gällande rubriken på det här inlägget. Det är dubbelt eftersom det också utgår en sådan enorm plattform för att nå ut till folk oavsett geografisk plats, hålla kontakt med alla världen över osv. Men till vilket pris? Under min yogakonsultation fick jag en fråga gällande vad jag gör om jag ställs inför en emotionellt utmanande situation. Det första alternativet handlade om reaktion. Söka extern tröst, reagera genom att fly, må vara med hjälp av mat, alkohol, droger, sex, sällskap, sociala medier. Det är med andra ord ett beroende, och det vet vi nog alla, känner det innerst inne när vi har 2 minuter över nånstans och upptäcker att vi redan står och scrollar nåt flöde, ovetandes varför. 

be mindful.

Sätt gränser för dig själv, eller ifrågasätt åtminstone. Om jag ska fortsätta scrolla, vad är det jag vill se, vad är det som bidrar till negativa tankar/känslor? Mår vi bra av att se alla till synes perfekta liv därute, rippade kroppar, ansikten sminkade till oigenkännlighet, vinklar, produkter, reklam, surkål… Se till vad vi själva delar med oss av också. Vackra graciösa asanas i exotisk miljö är ju fina att se på, som konst, men representerar knappast verkligheten. Hur många bilder togs innan den slutgiltiga som sedan fick filter och lades upp? Frågan jag kan få, om jag kan stå på händer eller krångla in kroppen i ”avancerade” positioner eftersom jag nu ägnar så mycket tid åt yogan. Det är inte det det handlar om. 

Det man övar på blir man bättre på, så enkelt är det. Och tålamod. kärlek. gentemot oss själva allra först. Jag blev först frustrerad när jag insåg att jag tappat mitt huvudstående, men hur konstigt är det när jag inte övat på det alls under tiden jag var hemma i sverige? Ganska enkel matematik. Sen ville jag hoppa direkt in i övandet utan att förbereda mig innan. det gick sådär och ledde till mer frustration. Nu gör jag det som en del av min morgonrutin och då funkar det bättre. Vad jag menar är att även om jag nyss gav ifrån mig lite kloka råd så hamnar jag där själv hela tiden. Jag övar mig kan man säga. och för varje gång jag kan fånga upp mitt egna beteende, desto snabbare reaktionsförmåga får jag.

Innan klippet sattes föll jag över på rygg en gång och tappade balansen en gång. sen funkade det. skam den som ger sig och jag gav mig själv tillåtelse att ramla och samla mig.

Nu är det dags att ta itu med dagen. Mot stranden!