Vad är din relation till tystnad och ensamhet? Vad är det första som dyker upp när du ser på respektive ord?

Här på Bali firas det nya året in efter måncyklerna och inleds med NYEPI, day of silence. Ikväll är det parader på gatorna och fest, det gångna årets demoner drivs ut och bränns upp. Varje banjar (kvarter) gör sina egna enorma kreationer av papier mache föreställande hemska varelser och dessa eldas sedan upp i slutet av kvällen. Det symboliserar nystart, så i morgon råder utegångsförbud på hela ön. Flygplatsen stängs ned och vi vänder oss inåt. Gör så lite väsen som möjligt, traditionellt är all matlagning, elektricitet och ljud förbjudet, och det är svårt att veta exakt vad som kommer att gälla. Detta är mitt tredje nyepi och hittills har jag inte varit med om att de har stängt av elen, men det kan hända. Det ryktas att telenätet stängs ned, eller i alla fall sociala medier. Syftet är att reflektera över föregående år och börja på nytt, med andra ord är fasta och meditation i fokus.  Turisterna som råkar befinna sig på Bali under Nyepi brukar delas in i två kategorier, antingen älskar man det eller så flyr man. Gissa vilken jag tillhör?

De flesta av oss överdriver en aning, bulkar upp med mer mat än vi vanligtvis äter på en dag, bara ifall att. Redan ikväll kan det vara svårt att få tag på mat och de flesta matställen har redan stängt för dagen. Jag ska hämta ett par flaskor juice om ett tag, planerar att köra en liten fasta under dagen (gjorde en 5-dagars juicefasta för en månad sedan, mycket bra!)

I samma veva laddar jag ned lite böcker och hittar en bekant titel, ”Låt tystnaden tala”, passande nog. Den här boken var kurslitteratur när jag gjorde min reflexologiutbildning och jag läste den snabbt och hade svårt att ta till mig vad som stod i den. Blev uttråkad vill jag minnas, men tvingade mig igenom den. Vi läste också ”Att må dåligt är en bra början” och den resonerade betydligt mer med mig vid den tiden i mitt liv. Minns att jag sa detta till min lärare och hon förstod mycket väl att jag jag skulle tyckte så-utifrån mitt dåvarande jag. Jag inser att en del har hänt sedan dess, där jag kan säga att reflexologin var den första språngbrädan till den person jag är idag. Evigt tacksam för den öppningen (tack kajsa, för det och ALLT).  Givetvis landar den här boken och dess budskap helt annorlunda den här gången. Att läsa den är mer som en påminnelse av sådan jag redan har upplevt och vet, känner i själen. Det är så lätt att fastna i det externa, det ytliga, det snabba, ladda upp en selfie, en yogapose, se när likesen ramlar in och låtsas att man mår bra. Att det är det som betyder något. Att förlänga fransar, naglar, piffa, färga, modellera om, fylla ut, ta bort, måla dit, att dra in magen och sluta andas för en stund. Fastna i allt det där, det sömnlösa, det oroliga, dämpa skriket med nya impulsköp, utekvällar, engångsligg eller surdegsbröd. Jag säger inte det här för att döma någon, och visst, jag lägger också ut grejer. det här till exempel. jag finns på sociala medier, uppenbarligen, och det är inte så att jag aldrig lagt upp en selfie. Min vän här frågade mig nyligen varför jag gör det.

Svaret är dels för att det är lite terapi att skriva. dela. jag vill dela med mig av min upplevelse, även om jag vet att alla måste gå sin egna väg. Den feedback jag får av det jag skrivit den senaste tiden är allt som behövs för att det ska vara värt det för mig. Att kunna förmedla en känsla, kanske så ett frö, peppa lite, eller bara vara så som jag är. i glory eller misär. för det är så livet är. Strävan att vara den bästa versionen av sig själv i den utsträckning en förmår. att ibland är det bästa man kan göra att kura ihop sig i fosterställning och stanna inomhus hela dagen. vikten av det. att tillåta sig sånt. vikten av pauserna. att få vara stilla. uttråkad. ledsen. arg.

att vara som man är. att vända sig inåt fast det andra pockar på ens uppmärksamhet. att ha tålamodet .

Om du inte gör det nu lovar jag att det kommer i kapp dig en dag. Det är inget hot, men ett löfte. be. fucking. brave.

Namaste.