Farbror Melker, jag kan relatera som fan just nu. Och ni som läser har ju förstått att det är lite turbulent runt mig för tillfället, eller i mig snarare. Det handlar om uppbrott och resor på så många plan. Man är i sin bubbla och plötsligt sticker någon hål på den och det ligger inte i min makt att laga den. Därmed följer prövningen i att acceptera det som är, det nya. Trots att det känns orättvist, trots att man är bruten, arg, ledsen, besviken, hopplös, ensam, lämnad, övergiven, sviken. Jag överdriver inte när jag säger att varje dag verkligen känns som ett liv, med andra ord känns de senaste tre veckorna som många livstider, och tiden innan dess…fanns den ens? Jo, och att minnas den är också smärtsamt.

Dock! Jag vet inte om jag någonsin varit mer närvarande, situationen kräver det. Om jag glider in i skallen för mycket, i dåtid eller framtid, då förlorar jag mig själv, då glider jag ned i en mörk håla. Jag har gjort det också och ni har räddat mig då. Tack. Sen har jag övat. På det nya. På att hitta tillbaka till mig. Den version som gömde sig ett tag. Jag har gjort övningar och yogat på mattan flera timmar om dagen. Säger på mattan eftersom yogan för mig är en livsstil, en väg. Något som genomsyrar mig i allt jag gör. Det finns helt klart en helande vibb här och att vara omgiven av likasinnade och att ha en massa verktyg att jobba med, det gör en sån sjuk skillnad. Det jag har gjort på dessa veckor skulle kunna ha tagit år om jag fegat ur. Nu är jag här. I stunden. I en bungalow som ingen annan har bott i, i en säng som ingen annan har sovit i. När jag ser tillbaka på livet innan, i alla fall den senaste tiden innan, då är den väldigt…basic. Skulle man rita den som en graf skulle den vara rak, plain med en del dippar. Nu däremot. Det finns fallgropar men det finns även toppar. Bliss. Det kommer med närvaron och alla känslor som ligger utanpå och alltid nära till hands. När man vågar utmana sig, göra det lite obekväma, läskiga, då är vinningen så jävla stor, även om det är en liten sak. Och när man öppnar upp för möjligheter då levereras de. universum. attraktionslagen. i trust the universe, I connect to the source. 

Idag har jag dansat! Barfota. nykter. mitt på dagen. Känt gemenskap och frihet, möjligheterna som har frigjorts när en annan dörr slängdes igen framför näsan på mig. Jag kan nästan redan ana tacksamheten, men inte känna den fullt ut än. I detaljerna, ja, men inte för hela situationen ännu. Såret är fortfarande öppet.

Jag delar måltider med folk jag inte pratat med innan. Jag blir bjuden på middag. Jag blir bjuden på workshop. Jag blir erbjuden att reclaima den här platsen och makten över mitt liv. Jag vet att det finns dalar kvar att besöka, många, men just nu är jag här. nöjd. lycklig. Det är knasigt faktiskt, var tvungen att kolla inåt om det verkligen kan stämma men det gör det.

Låt tacksamheten genomsyra allt.

Jag kan inte beskriva med ord hur mycket det betyder, era ord till mig, alla ni där hemma. 

(och ja, orden här blir väldigt personliga men det är så jag rullar. det är det som finns i mig just nu och därmed det jag allra bäst kan dela med mig av.)