Ni som utövar yin redan vet hur man kan känna sig efteråt. mosig. trött. pigg. förlöst. öppen. mjuk. ledsen. arg. glad. ja men lite vad som helst beroende på vad som finns inuti. Igår erbjöds det alltså detta i 6h ackompanjerat av cello och lite andra instrument. Jävlar säger jag bara. 

Det var inga officiella pauser men man fick ju göra vad man behövde när man behövde. Utöver den vanliga yinen gjorde vi även lite andra övningar allt från maglås till chakran och om och sådant som kanske för en del är lite mer främmande men väldigt kraftfullt. Speciellt i kombination. Jag antecknade under hela tiden, gick på toa en gång, hade med mig kokosvatten och en bit kvalitativ choklad. (Hade precis börjat äta fast föda igen efter fem dagars juice cleanse) 

Det var många savasana och barnets position, men för övrigt ändå ganska intensiva positioner för att vara yin. Inte bara en massa framställningar utan verkligen en resa. Musiken matchade och det var en hel del trummor. Som ni redan förstått går jag igenom en del turbulens privat redan så detta upphöjdes ytterligare en nivå baserat på det. Det var som en livstid! Hade man filmat mig med en värmekamera hade man kunnat se den enorma mängd energi som lossade från mig under dessa timmar. Förlösandes och kraften som fanns och släpptes fri och lämnade mig….jag vet inte. Det kändes som att jag höll på att lösas upp i atomer, som om jag krackelerade och öppnades upp på ett ömt sätt och blottade mitt sårbara inre likaväl som den livskraft som strömmar stark där. Det var som ett pånyttvaknande, det fick mig ur hjärnan och in i kroppen, känslorna.

Efteråt pratade jag inte med någon och var heller inte hungrig eller kapabel till så mycket mer än att vara. Lyckades ta mig hem på moppe och njuta av brisen och sedan befann jag mig i ett väldigt känsligt men ändå grundat tillstånd. Lika lätt som tårar kom även ett inre lugn i att besluten var grundade och att allt var precis som det skulle vara. är. precis. som. det. ska. vara. Det är så lätt att tvivla på det när man står mitt i stormen. Jag somnade och vaknade flera gånger med samma känsla av lugn och sedan framåt morgonen med nån slags adrenalinkick. stark puls i magen. tredje chakrat. eld.

Det fick mig att cykla snabbt till morgonyogan som avslutade med annan deep shit så att jag var helt snurrig om omtumlad. Bortblåst i skallen, på ett befriande sätt, tro mig. Det finns väldigt bra verktyg för läkande här och det är jag tacksam över. Idag har jag många djupa andetag att ta och skelett att ta itu med, men om jag kan göra det utifrån denna ärliga förankring vet jag att det kommer att bli så bra som det kan bli.

Livet, vilken resa. Liksom denna resan hade den en plan som plötslig helt omkullkastades. Det är upp till mig att upprätta en ny. Snubbla på vägen, men resa mig igen och när jag får lite mer perspektiv kommer jag att förstå precis vad som var meningen med allt. Det är jag helt säker på.

Och det vore häftigt att få dela en liknande upplevelse med er i framtiden. Hålla ett yin-maraton med andra ord. Det kan nog dröja en stund för jag tror jag blir kvar här längre än den första tilltänka månaden, men det kommer.