Nu är jag där, på andra sidan. Trettiotvå timmars resa gick snabbt ändå, en väska kom bort,men vi kom fram. Det är det viktigaste. Fick snö in i det sista, men nu är brännan på plats och temperaturen precis lagom. Auckland. Eget rum med katt som sträcker ut sig på heltäckningsmattan och balkong med havsutsikt. Svårt att greppa att det är decembermörkt hemma. Det är här jag ska vara!

I går åkte vi till svarta stränder med lejonklippa och vandrade till vattenfall, åt kinesisk take away, sett supermånen och sovit på moln. Idag far vi till familjens sommarställe och hänger lite innan bröllopet som är på lördag på annan plats. Yogamattan försvann i bagaget liksom vandringsskor och i stort sett alla hans kläder. 

Jag har inget viktigt att dela just nu egentligen, detta är ett livstecken i allra högsta grad. Känner mig mycket mer levande nu. Solen värmer upp mig och bristen på jobb och måsten lugnar ned. Idag drack jag en hel kopp kaffe för första gången på ett par veckor. Det kanske inte säger så mycket, men med tanke på tidigare inlägg så kanske det gör. Jag kan dricka den koppen och njuta utan att det tickar igång för mycket på insidan, med andra ord är jag på en bättre plats nu än då.

(Bilden är från vattenfall i Piha på västkusten.)