Tisdag morgon är lika med yin för mig. Den här tisdagen dimper några kollegor in på sin första yin ever. Yin är för alla. alla. alla. alla. Det finns ett sånt oerhört behov av just den här typen av ”träning” i vårt samhälle idag. Sakta ned. Känn in. Hitta tålamodet att lyssna på vad kroppen berättar för dig och förstå att allting sätter sig fysiskt till slut. stress. känslor. allt vi håller inne. allt vi inte vill höra. Det går bara att lura sig själv till en viss gräns, sen tar det stopp. 

Att anamma yogan innebär också att göra det i vardagslivet, så trots invändningar från mig själv, gjorde jag det igår. Lyssnade på kroppens språk och gick hem tidigare från jobbet. Sov i femton timmar. Vickar bort klass. Är. Är seg och trött fast det finns en massa jag borde göra. måste göra. fixa. dona. packa. planera.

Det ska på vissa sätt bli så sjukt skönt att åka till andra sidan jorden och chilla. om drygt en vecka. Det svåra är inte att hitta sin yin utan att behålla det i den här galna världen präglad av allt vi gör eller inte gör. Om man verkligen tillåter sig själv att zooma ut ordentligt inser man hur sjukt det är. Vad håller vi på med?  Jag tänker inte gå in mer i detalj på vad allt det här är för jag tror att vi alla vet. Däremot är det också förändring i luften. För trots att jag blir förundrad över att folk faktiskt fortfarande går och suger på cigaretter (!!) är det trots allt reklampelare med vego-inspiration, kvinnor som steppar upp inom en massa olika branscher och synliggör problematik som funnits sedan urminnes tider, på samma gång som vissa går djupare in i konsumtionshets och dimmor är det andra som faktiskt öppnar sina ögon och det är värt allt.