Hösten! Jag kan erkänna att den är här nu, men jag har inget emot den. Speciellt inte idag när man kan sparka av sig skorna och känna det fortfarande gröna gräset under fötterna, sitta i tisha ute och förbereda kvällens kurs, andra tillfället utav 6. Det är nytt för mig det här med att hålla kurs, även om jag hållt klasser i femton år är detta lite annorlunda. Bara jag bestämmer! Det är frigörande och läskigt på samma gång. Precis så ska det kännas sa min coach gällande den här utmaningen. En av utmaningarna för mig med beslutsångest är att välja fokus för kvällen, det är väl i och för sig något jag brottas med ganska ofta i komponerandet av klasser, men likväl.

Fullmåne är på G och jag har redan fått en sneakpeak av den då den redan är uppe och starkt lysande i den thailändska kvällen där en av mina vänner nu befinner sig. Det är så konstigt det här med tid och rum,men det är ju en annan diskussion. Huruvida man känner av skiftningar och månfaser är ju väldigt olika, jag är inte så känslig för det (eller har inte utvecklat det sinnet till fullo än?) men känner att det är spretig kaosig energi i omsättning nu. Det passar in rätt bra i höstens antågande med friska vindar, sidoregn, sprakande färger och allt vad det är. Det gäller att hålla i sig bara. Välja när man vill svepas med. Därför, bland annat, är kvällens fokus på just måne och rotlås, grundande och stabiliserande krafter. Det känns fint att ge sig själv den här möjligheten med en fin liten intim grupp människor som har förtroende för mig. Tacksam över detta och det som finns i min omgivning här, liksom för alla stjärnor jag har band till som är utspridda över planeten.

Det behövs kaos för att uppbringa balans när det ser ut som det gör i världen. Det enda man vet är att det kommer att ordna sig. Till slut. Have faith.