Målet är ju nånstans att skapa en vardag som man inte behöver eller vill ta time out ifrån. Det tar ett tag att hitta den där balansen, som funkar på alla plan, och jag är övertygad om att det i första hand släppa alla föreställningar och påtryckningar och följa sin bliss. Min vardag varierar rätt mycket under året, de senaste åren har ju en del av året spenderats på Bali där jag bara har fått vara och vara student. elev. deltagare. anonym.

Ni här hemma frågar hur vi får tiden att gå därborta, när vi inte ”gör”nånting (=jobbar). Jag lever inte för att jobba. Den frågan visar ju vilket filter vi har framför våras ögon här i väst, hur mycket vi identifierar oss med våra jobb. Det är en sån frihet i att det sällan ens kommer på tal, vad man ”gör”, beträffande folk man kommer i kontakt med på resande fot. Hur ofta träffar man nya människor på hemmaplan där den första frågan inte är ”så, vad jobbar du med då?” Och hur många av oss, helt ärligt, jobbar med det vi  v e r k l i g e n  brinner för?

Anyway, det här kan diskuteras i oändlighet. Jag är rätt nöjd med den vardag jag har skapat just nu, men ska fortfarande dra iväg på långresa om några månader, så jag vet att den ändå är tillfällig. Allt är visserligen tillfälligt, men ändå… (det blir såhär när jag berättar, jag svävar ut på tusen små stigar, men kommer oftast tillbaka till huvudämnet sen. Det händer dock att jag glömmer bort vad poängen var)

Förra veckan (som igår) var jag ledig torsdag-söndag så jag tog tåget till skanör där mina föräldrar bor. De hade bett mig ta med regnkläder eftersom det hade öst ned varje dag, men när jag kom dit var det sol i tre dagar medan det haglade i göteborg:) Att åka någon annanstans, bort från sin vardag, är så sjukt avkopplande. Att vara nära havet, i ett lugn, med folk man kan vara sig själv med, där man inte behöver göra nåt. Det är då man spontant vill. göra. nåt.

Om jag ska gå upp på morgonen för att jobba är det lätt att sucka inombords när klockan ringer och masa sig upp, men när jag är ledig i 6 månader går jag upp utan problem för att hinna till yogan 07.15. Att bestämma vad man ska äta och genomföra alla moment tills middagen står på bordet kan ge upphov till ett enormt motstånd inombords, men när jag inte måste göra detta gör jag det gärna spontant för att introducera växtbaserad mat till mina föräldrar.  När jag inte måste klämma fram en koreografi kan jag vara kreativ på andra sätt, som ingen ska bedöma och då händer det…vi har syjunta! Syslöjdsminnen drar igång, symaskinen går varm och jag får beslutsångest bland alla tygrullar och mönster. Återupptäcker njutningen i att arbeta kreativt med händerna. Att skapa något! som sedan kan användas och då leder till att jag inte behöver gå till en affär och köpa just detta. en sådan tillfredsställelse. Vikten av att ge sig själv det här utrymmet i den packade vardagen, för när man skapar nåt sådär, oavsett om det är ett plagg, en tavla, ett stycke musik eller en cup cake, så kräver det närvaro.

Är du här just nu? jag menar HÄR.